Jag känner mig Inte. Bara ingenting. Varken bra eller dålig. Löjlig. I
vägen.Jobbig, men endå inte irritrande. Jag bara finns. Ungefär som en
postlåda som bara står där. Man ser den varje dag,använder den ibland, men
den är mest bara vanlig. Och den ska bara vara en postlåda inget mer, bara
vara. Inte göra nått mer, för den kan inget annat än att bara stå.
Om jag inte tänker så gör jag fel, och om jag tänker blir det också fel. Om jag
inte gör nått är jag jobbig och om jag gör nått är jag också jobbig. Får inte
tänka och får inte göra nått. Jag är inte.
Jag är plus, minus,noll. jag är inte tillräklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar